• Publicerat 19 december, 2014
  • Skrivet av Redaktionen
  • 0 Kommentarer
Daniel Nilsson är född och uppvuxen i Sölvesborg. Men fotbollsutbildningen, den har han till stor del fått i Helsingborg. För han värvades till HIF i samband med att han hade varit med i pojklandslaget.
– Jag var nere i “Sundets Pärla” i 3,5 år, och den utbildningen som jag fick hos HIF, det var en mycket bra skola vad gäller fotbollen.
Han började sin fotbollsbana hos Sölve BK, som sedan slog ihop ungdomsfotbollen med Sölvesborgs GIF, vilket var Daniel Nilsson ursprungliga fotbollsutbildning.
Bordtennis var också med på menyn till en början, men i ännu högre grad sysslade han med ishockey, där han kom med i alla småpojkars stora dröm, vilket förstås var TV-pucken.
– Det gick bra för mig i ishockey, men jag hamnade vid ett vägskäl, där jag var tvungen att välja. I det läget lockade fotbollen mest.
Från 1998 var det Helsingborgs IF som gällde, vilket var en nyttig tid för Daniel Nilsson.
– Utöver en bra tillvaro i fotbollen så fick jag uppleva en del andra bra saker, som utvecklade mig. Jag fick lära mig att klara mig på egen hand, och ta eget ansvar.
När Daniel Nilsson hade gått ur fotbollsgymnasiet, då var det dags att bestämma över ett kommande val.
– Den stora frågan det var ifall jag skulle få ett A-kontrakt med HIF, vilket jag inte fick. Därför fick jag börja leta efter en annan klubb. Ängelholms FF var ett bra alternativ. då jag hade kunnat bo kvar i Helsingborg, där jag trivdes väldigt bra.
– Men fotbollsmässigt var Mjällby AIF ett strå vassare, klubben hade ju målsättningen att komma tillbaka till allsvenskan.
Mjällby AIF blev det, men det första året i de gul-svarta leden, det blev inte vad varken Daniel Nilsson, och övriga MAIF-are hade tänkt sig.
– Det stämde dåligt under 2002, och vi åkte ned till “tvåan”, ett steg under Superettan.
– Men som det alltid har varit med Mjällby AIF, så kom vi igen.
Säsongen 2009, den kommer Daniel Nilsson alltid att minnas.
– Vi hade ett bra kollektiv, med speciellt ett par riktigt duktiga spelare som skolats i Mjällby AIF, och som nu hade kommit tillbaka. Jag tänker på profiler som Mattias Asper och Patrik “Bagar´n” Roseangren.
– Framför allt så hade vi fått tag i en mycket duktig tränare, Peter Swärdh, som hade stor del i framgången med att Mjällby AIF återkom till allsvenskan.
Varför gick det snett under den här säsongen som  slutade med nedflyttning från allsvenskan?
– Många har pekat på hemmaförlusten mot Brommapojkarna, men det var en hel räcka av orsaker. En stor orsak det var avsaknaden av kontinuitet, och att vi som lag aldrig riktigt blev samspelta.
Du är allround-spelaren som har förekommit på många platser utom som målvakt.
Var trivs du bäst?
– Jag känner mig mest hemma som innermittfältare.
Det är förstås skönt med vila under december, men kommer du att känna ett stort sug, då den kollektiva träningen kör igång i början på januari?
– Jag är helt övertygad om att jag kommer att brinna både för träningen, och för fotbollsmatcherna, då det kör igång igen.
På vilken nivå tycker du att Mjällby AIF passar bäst in?
– Vi ska höra hemma i allsvenskan, och att vi blev nedflyttade därifrån, det ska vi reparera inom de närmaste åren.
Många elitfotbollspelare är totalt fixerade vid fotbollen. Till undantagen hör Daniel Nilsson, som är utbildad gymnasielärare.
– Jag har en 50-procentig tjänst med 17,5 timmar i veckan, som lärare i “matte” och idrott.
/Bengt Josephson

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *