• Publicerat 6 april
  • Skrivet av Redaktionen
  • 0 Kommentarer
image

Hällaryds IFs ordförande Roger Olsson är man med extremt stort intresse för idrotten fotboll vilket han delar med sina bröder som även de är aktiva i olika föreningar. För fotbolliblekinge.ses läsare skriver han här en lång och skön krönika om sin fotbollsresa men även om fotbollen i Blekinge.

”Vägen till ordförandeskapet i min favoritförening Hällaryds IF har definitivt inte varit rak, tvärtom har den bestått av många tillfälligheter längs vägen. Det som ändå genomsyrar resan är ett sportintresse som följde med i blodet som det ju heter.

Båda mina föräldrar hade sport och då fotboll som gemensam nämnare, fadern var själv aktiv medan min mor tillhörde syskonskaran Widerberg som rönt många framgångar i fotbollen. Det var sju bröder som spelade, även systrar och svägerskor spelade i Hällaryd. Under en tid hade man ett eget lag ihop med svågrarna där man hade jippomatch mot liknande släkter, jag och min äldre bror och kusin fick fylla ut.

Min egen fotbollsresa började sent som aktiv i Asarum, men ändå tidigt då man jämt och ständigt från 7-8 års åldern mötte grannkvarterets lag hemma på grusplanen vid Lindemohemmet. Växte upp med mina två bröder i Asarum som också gjort lite mindre framstående karriärer inom fotbollen som spelare men idag sitter vi i styrelser, jag i Hällaryd, min äldre bror Glenn är kassör i Asarum sedan några år medans den mer äventyrlige lillebrorsan Kenth till slut hamnade i Göteborg och är ordförande I Näsets SK.

Förutom fotbollen var jag även aktiv inom innebandyn, var med då CI 85 bildades 1985, vi var tre korplag som bildade det första aktiva innebandylaget i Karlshamn, AKO Winner, Joe Banana samt Ihre.
Men jag valde i det läget fotbollen först och la innebandyn på hyllan, skulle senare återvända några år till. Man har många roliga minnen från innebandyn men också från fotbollen, jag och Mikael Holgersson bodde ganska nära varandra och följdes åt i ungdomsfotbollen, tyvärr skiljdes våra vägar så småningom då Mjällby fick upp ögonen för storskytten, ingen hänsyn togs till den som la fram mackorna, tyvärr stoppade mina knän en fortsättning så småningom, då hade jag även spelat i Hällaryd samt Mörrum.

Själv har jag utöver att ha spelat även provat på tränarrollen, både i fotbollen men även innebandyn. När jag och min Hälsingetjej Anna-Karin flyttade till Hällaryd och hade välsignats med tre fina döttrar så blev det fotboll igen och de stackars tjejerna hade inte mycket val, Saga, Stina och Tuva-Lisa är fortfarande delvis aktiva, tyvärr verkar de ärvt mina dåliga knän. Stina var den som kommit längst när menisken redan gjorde sig till känna. Men de är ännu unga och har många år framför sig om motivationen finns, vilket jag hoppas. Saga brukar hjälpa till vid Växjö DFFs matcharrangemang då hon numera bor där.

Hällaryd
Nu till klubben jag i första hand brinner för. När jag kom till Hällaryd -99 som föräldratränare hade klubben som förvisso även då var en byförening med många ideellt jobbande personer inte haft så stora framgångar på några år, målet var att undvika sista platsen i dåtidens div 6. Det var vi eller Ringamåla.
Samtidigt började en annan person att engagera sig i föreningen, Johan Sandberg. En herre som var van att få som han vill och hade ett driv som få. Här började resan till det vi ser idag. Om det kan skrivas mycket men det får vi ta en annan gång.

Idag är jag ganska otippat ordförande i föreningen sedan några år och många fantastiska människor finns vid min sida och är alla en stor del i dagens Hällaryd.

Vi firar ju 70 års jubileum i år och årsfesten vi numera har i Bellevueparken kommer att bli någonting extra i år.
Vi medverkade ju för första gången i division 3 ifjol som den största prestationen i föreningens 70-åriga historia, tyvärr ramlade vi precis ut. Hade varit kul med alla blekingelag som nu kommer att mötas där, men men, bara att ta nya tag. Blekingefyran är inte dåligt för ett bonnalag som vi ju ändå är.

Herrfotbollen i Blekinge
Blekingefotbollen är fortfarande stark, visst har Maif haft en jobbig period och visst har klubbar försvunnit men andra lag har haft framgångar och vädrar morgonluft. Maif redde dock ut en nödvändig situation och kan nu förhoppningsvis börja en ny positiv era, det är väldigt viktig för oss i väst, tycker det räcker att Karlskrona dominerar hockeyn och handbollen. Men visst ska det bli härligt med ett tvättäkta derby igen mellan Maif och FKK.

I tvåan tror jag ändå att Asarum kommer att fixa det, visst har kuggar försvunnet men de har alltid spännande spelare underifrån som dyker upp, och visst är truppen lite tunn men man har ändå ett bra lag. Asarum försörjer flera lag i kommunen då deras ungdomsverksamhet är stor.

I trean där blekingelagen kommer att delta tror inte jag att SGIF får det så lätt, man är favoriter men där finns flera lag som känns starka, Saxemara har ju tappat sin härförare Westerlund men brukar ändå bita ifrån sig bra, Ronneby är lite fågel eller fisk, de förfogar dock över en ruggigt duktig spelare, Håkan Hellblad. IFK är bra i sina stunder men har ett ungt lag som kommer att få kämpa, trean är betydligt vassare än blekingefyran.

I fyran som vi nu åter igen ska medverka i är det i första hand Hörviken som får bära ett stort favoritskap, under Jacob Lennartssons ledning blir de svårslagna. Men jag tror att det i vanlig ordning kommer att finnas uppstickare som åtminstone delvis kommer att sätta käppar i hjulet, själva vill vi såklart vara med och fightas om det. Försäsongen har varit allt annat än bra, finns dock förklaringar till det. Just nu befinner sig herrarna i Polen och rehabar.

Femman verkar vigd åt Karlshamn United, de tyckte ju själva att de var så bra att de kunde hoppa över femman, kommer Denis Jahic att medverka mycket så blir de svårslagna, utmanare tror jag Trion i första hand kommer att vara, alltid varit ett tungt lag att möta.

För övrigt önskar jag alla lag lycka till i sina serier. Vi själva har ju ytterligare ett lag i sexan, Hällaryds FF, här håller många unga spelare till. Förhoppningen är att de så småningom ska bilda stomme i framtidens IF. Målet för dom är att ta sig till höstens A-grupp i sexan, sen kan allt hända. För övrigt är division 6 serierna mer svårtippade.

Dam
På damsidan är lagen utspridda i olika serier och de större damföreningarna har ofta två lag representerade. Här saknar fortfarande många klubbar damlag tyvärr, vilket renderar i få lag i de lägre divisionerna. I dagsläget och sen några år tillbaka är det Asarum som dominerar, egentligen bara Lörby och Karlskrona FF som kunnat utmana i enstaka matcher.

Jag gissar att Asarum åter igen kommer att utmana om serievinst, Lörby får rikta in sig på att överleva div 1.
Karlskrona får dock nöja sig med tvåan i år, här kommer de säkert att sikta högt, Ronneby och IFK Karlshamn får nog försöka hänga kvar. Var Ramdala, Nättraby och Kristianopel står i dagsläget har jag noll koll på.

Sen finns det ju lag i trean som har svårt att komma så mycket längre, det finns helt enkelt inte så många kvalitetsspelare i länet, de bästa hamnar i Asarum för eller senare. Men att spela i trean är helt ok.

I år har man ju försökt att skapa en ren blekingeserie i div 4, kontentan blev en serie som innehåller 6 lag. Här kommer vårt eget lag hålla till, men det var länge osäkert om även vi skulle få ge upp. Men olika insatser i radio och andra sociala medier ser det nu ut att lösa sig. Men det hänger på en skör tråd, får hoppas att alla kan ställa upp nu och inga fler avhopp tillkommer. Det som är roligt dock är att nygamla namn hela tiden dyker upp.
Det finns dock fortfarande några lag i damsjuan, hade de kunnat steppa upp lite till så hade vi kunnat få en rolig Blekingeserie”.

/Roger Olsson
Ordf
Hällaryds IF/FF